Första men absolut inte sista!
Första "riktiga" inlägget på den nya bloggen kommer här.
Jag är arg, ledsen och glad på samma gång? Som ni vet är jag en träningmänniska som alltid vill träna men just nu är jag less på det!
Varför träna när formen går neråt och inte uppåt. Är för tillfället inne i en riktig formsvacka.
Känns som att ingenting fungerar som jag vill och vad gör man då?
Ni kanske säger att jag ska träna mer och att det kommer då?
Nej, jag tränar 6 dagar i veckan just nu (det är mer än någonsin) och ändå går allt åt skogen.
Framtiden ser mörk ut för lilla mig.
Nog snackat om min svacka.
Något som går bra just nu för min del är min ledarskapsutbildning.
Jag har under detta året lagt ner all min kraft och tid på att utbilda mig till tränare (i tennis) men också till en ledare.
För en vecka sedan läste jag klart första GTU-tränarutbildningen på högskolan och ser fram emot resterande 3.
Känslan att få ge små barn möjligheterna till att lyckas är stor.
Jag brukar säga att jag vill ge dem vad jag inte fick när jag var liten men som jag inte förstod då utan som jag fått kämpa för senare i livet istället.
Som tennistränare för barn i unga åldrar har man ett stort ansvar.
Tennis är för många läskigt. Att stå helt själv på en stor plan och fatta EGNA beslut behövs en viss personlighet för att klara av. Men som tennistränare måste man avdramatisera det hela. Och för min del gör detta inte så mycket för då får jag chansen att leka med dem(a)
I Tisdags var jag i Vara konserthus och tog emot ett stipendium av SISU. Varför?
Jag är en av 48 stycken som får ta del av detta stipendium som ett bevis på att jag är en bra ledare. Stipendiumet består av en helg i Ljungskile med de andra 47. Där ska vi ha det j*vligt roligt och få med oss en massa bra kunskaper som kan hjälpa oss i framtiden. CVt här kommer jag!
Nu kommer tankarna om vad man vill göra när man blir "stor". Dessa tankar skrämmer mig för den senaste månaden har mitt självklara val blivit mindre och mindre självklart. Arkitektdrömmarna är de mina eller någon annans? Jag älskar ju att leda folk och att vara tränare... Men det kanske bara får vara ett "intresse" vid sidan av utbildningen?
Ne nu ska jag ta mig en dusch för att sedan, fräsch och härlig, krypa ner i sängen och skratta åt BB. Ni vet det där löjliga programmet med männsikor som anser sig själva vara smarta instängda i ett hus. ;)
Puss
Jag är arg, ledsen och glad på samma gång? Som ni vet är jag en träningmänniska som alltid vill träna men just nu är jag less på det!
Varför träna när formen går neråt och inte uppåt. Är för tillfället inne i en riktig formsvacka.
Känns som att ingenting fungerar som jag vill och vad gör man då?
Ni kanske säger att jag ska träna mer och att det kommer då?
Nej, jag tränar 6 dagar i veckan just nu (det är mer än någonsin) och ändå går allt åt skogen.
Framtiden ser mörk ut för lilla mig.
Nog snackat om min svacka.
Något som går bra just nu för min del är min ledarskapsutbildning.
Jag har under detta året lagt ner all min kraft och tid på att utbilda mig till tränare (i tennis) men också till en ledare.
För en vecka sedan läste jag klart första GTU-tränarutbildningen på högskolan och ser fram emot resterande 3.
Känslan att få ge små barn möjligheterna till att lyckas är stor.
Jag brukar säga att jag vill ge dem vad jag inte fick när jag var liten men som jag inte förstod då utan som jag fått kämpa för senare i livet istället.
Som tennistränare för barn i unga åldrar har man ett stort ansvar.
Tennis är för många läskigt. Att stå helt själv på en stor plan och fatta EGNA beslut behövs en viss personlighet för att klara av. Men som tennistränare måste man avdramatisera det hela. Och för min del gör detta inte så mycket för då får jag chansen att leka med dem(a)
I Tisdags var jag i Vara konserthus och tog emot ett stipendium av SISU. Varför?
Jag är en av 48 stycken som får ta del av detta stipendium som ett bevis på att jag är en bra ledare. Stipendiumet består av en helg i Ljungskile med de andra 47. Där ska vi ha det j*vligt roligt och få med oss en massa bra kunskaper som kan hjälpa oss i framtiden. CVt här kommer jag!
Nu kommer tankarna om vad man vill göra när man blir "stor". Dessa tankar skrämmer mig för den senaste månaden har mitt självklara val blivit mindre och mindre självklart. Arkitektdrömmarna är de mina eller någon annans? Jag älskar ju att leda folk och att vara tränare... Men det kanske bara får vara ett "intresse" vid sidan av utbildningen?
Ne nu ska jag ta mig en dusch för att sedan, fräsch och härlig, krypa ner i sängen och skratta åt BB. Ni vet det där löjliga programmet med männsikor som anser sig själva vara smarta instängda i ett hus. ;)
Puss
black eyed peas - just can't get enough
