Sitter just nu och lyssnar på Movits! gooa låtar. Blir alltid så himlans glad av texterna och dunken i deras låtar!
Dagen har tillbringats ute i solen.
Blev en sväng ner till stan och självklart ett stopp på Donken där det njöts av glass i stora lass.

Imorgon tar jag tåget med bröderna Gustafson mot Göteborg där Carl ska spela SM.
Kommer själv ihåg mitt första SM.
Så himlans stort och annorlunda var det. Från att alltid mött samma spelare till att möta en hall full med nya ansikten. Endel är grymma och endel är ruskigt dåliga! Talangcoatcher står och granskar. Nerverna ligger som en tjock dimma. Tennisföräldrar svär över sina barn när de missar eller skjuter bollen i nät. Jag älskade den spända atmosfären men jag är ju inte som alla andra...
Men jag och Eric ska lyfta Carl till framgång imorgon!!

Carl är en av killarna jag tränar en dag i veckan och har en otrolig vinnarskalle och vilja. Man ser att han älskar tennis rakt igenom!
Tennis har allt mer börjat bli som gymnastik. Och då syftar jag på genomslaget i åldrarna.
För att "bli" något inom tennisen måste du slå igenom redan som 12-13åring på hög nivå. Då snackar vi tennisträning 6-8 timmar i veckan. Tävlingar varje helg. Utomlandstävlingar. Fysträning... 
Det finns självklart undantag men de är få!

Är detta rätt? Vill man att sin unge på 12 år missar allt som hör till i en "vanlig" 12årings liv: skola, vänner, fritid?
Vill ett barn på 12 år verkligen missa alla kompisaktiviteter för att han/hon MÅSTE träna?

Jag känner ibland såhär i efterhand att jag missade mycket när jag var liten pga min tennis och fotboll men jag fick också vara med om många saker som inte många i den åldern har varit med om eller ens kommer att vara med om i hela deras liv.
Jag hann inte hänga med och prova på simning, ridning, dans och allt vad det var mina kompisar provade på för jag tränade redan 7 dagar i veckan.
Jag var sällan hemma på helgerna för då var det match. På sommrarna såg jag inte stan. Då var det träningsläger och tävlingar...
Men jag har fått möta människor från hela sverige, jag har fått tränat för några av Sveriges bästa tränare, varit på Elitläger, Västgötalag, spelat SM, varit på roligaste lägrerna, lärt mig om hur man ska leva, träna, äta för att må bra....

Jag har ALDRIG blivit tvingad till att träna tennis och fotboll av mina föräldrar. snarare tvärrt om. Men jag har själv velat. Ja älskar att leva som en tjej med flera bollar i luften... Att jag missat allt häng med mina vänner är inte kul. Men äkta vänner finns alltid där och det har jag märkt nu när jag inte tävlar lika mycket. De finns där!

Jag tycker att som förälder ska man låta sitt barn få göra precis vad han/hon vill inte vad DU vill.
Du ska hjälpa till framgång och trösta i motgång.


Carl framtidens tennisstjärna?