Vad roligt att du spelar tennis, har bara spelat några få gånger men är inget vidare bra:/
Kan du inte berätta hur du började spela tennis? När var du som bäst? vem/vilka var dina svåraste motstånd? Var det någon som du "hatade" att möta, för att du inte ville felora? (menar inte klubbkompis utan ngn annan stans? och hur länge till ska du kömpa för att nå dit du vill? PUSS!


Svar:
Jag vet egentligen inte varför jag började spela tennis för varken mamma eller pappa spelade tennis innan mig... Men ute på landet där vi har vårat sommarhus hålls varje sommar en tennistunering. En tunering där ALLA får vara med och spela. Ingen är speciellt bra men alla bjuder på sina bristande kunskaper och har en trevlig stund tillsammans. Det var nog efter att ha sett på denna lilla tunering som jag fastnade för tennisen.
Mamma och pappa tog mig till tennisen i stan och lät mig springa där tillsammans med alla andra små knattar. Jag tror inte att någon då trodde att jag skulle tillbringa så många timmar av mitt liv på just tennisbanan som jag gör nu.
 
För att svara på frågan när jag var som "bäst" så vet jag faktiskt inte. Jag har alltid varit hon som aldrig nått riktigt ända fram. Jag har alltid varit den eviga 2:an. 
2008 fick jag ett litet genombrott då allt gick min väg! Jag bytte tränare och tränade dubbelt så mycket tennis än vad jag tidigare hade gjort. Och självklart gav detta resultat! Tyvärr drog jag i samma veva på mig en axelskada. Jag hade tydligen slitit ut axelskålen... 

Att vara tjej och tävla i tennis är inte jätte vanligt när man är i åldern 14-18 så motståndet var ALLTID den samma! Man visste innan lottningen kom ut vilka spelare man skulle stöta på.
Det roliga när man är så liten är att samma tjej är inte "bäst" jämt. Man kunde skrälla! Och jag var väl "fotbollstjejen" som hatade att förlora och som aldrig gav mig. Jag vann inte på min teknik utan på min vinnarskalle.
Tyvärr kan man inte längre kämpa till sig en vinst utan man måste ha en bra teknik för att kunna ha en chans. 
Tekniken är den jag kämpar mot just nu. och som ni kanske hört är det "omöjligt att lära en gammal hund att sitta". Jag börjar bli den gammla hunden.
För att jag ska kunna utveckla min tennis och fightas i toppen framöver så måste jag börja leva tennis. Och att leva tennis innebär för min del: flytta, börja i en ny klubb, ny tränare, fri från skador, 2 pass per dag, tävlingar varje helg... 
Nu vet jag inte vad jag vill med mitt liv. Jag älskar att plugga. känna att jag lär mig nya saker. Jag älskar att lära andra det jag kan! Just nu ligger min utbildning först och en karriär som tenniscoach. Jag vill ge andra chansen att få uppleva tennisen som jag fick uppleva och som formade mig till den jag är och den jag vill vara. Det är en helt fantastisk värld som man bara kan älska!  

Filmen när jag spelar i Kroatien är snart klar!